Bilaga C. Vad som hjälpte mig¶
Personlig lista, inte checklista
Vad som fungerade¶
- Frågor i sekvens fungerade bättre för mig än abstrakta hopp.
- Konkret kontext innan affektfrågor hjälpte mig svara mer träffsäkert.
- Processbeskrivningar före känslobeskrivningar gjorde det lättare för mig att komma åt känslan.
- Att mitt eget språk (logik, system, process) speglades tillbaka hjälpte mig känna mig förstådd.
- Jag behövde ofta 10–20 sekunders semantisk uppvärmning innan jag kunde svara.
Vad som fungerade sämre¶
- Snabba narrativfrågor (“berätta spontant om…”) fungerade sämre för mig.
- Implicita affektord utan kontext var svåra för mig att svara på.
- Min låga uttryckta affekt lästes som affektbrist; det stämde inte med min upplevelse.
- Min konsekventa logik lästes som rigiditet; det var inte min upplevelse av den.
Egna reflektioner¶
- När jag sa “Jag vet inte” berodde det oftast på att jag behövde mer kontext.
- Min neutrala affekt var ofta affekt kodad i analys, inte avsaknad av affekt.
- Djup introspektion gav i mitt fall autentiskt material.
Instrument, som jag upplevde dem¶
- WAIS:s narrativa delar undervärderade i mitt fall min kapacitet.
- DIVA gav mindre tillförlitliga utslag för mig vid semantisk mismatch.
- IDA var det instrument jag upplevde som mest träffande.